experitur

om vardagsäventyr och andra upplevelser

Mitt livs vardagsäventyr…

För tillfället befinner jag mig i Sydafrika tillsammans med min fru och vår dotter. Om jag hade skrivit det här inlägget igår hade jag endast kunnat säga tillsammans med min fru, för det var idag som vi blev föräldrar till en liten tjej på 1 år. Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om vår adoptionsresa (om man är intresserad finns det på en annan blogg), även om det är anledningen till att vi är i Sydafrika. Jag tänkte istället skriva om ett äventyr som vi var med om för någon dag sen, ett typiskt afrikanskt äventyr skulle man kunna säga. Även känt som safari. För att få uppleva detta begav vi oss av till ett naturreservat väster om Johannesburg som hette Rhino and lion park. Där finns fyra av ”The big five”, nämligen lejon, leopard, noshörning och afrikansk buffel. Elefanten är den femte stora, men den fanns inte i det här reservatet. Anledningen till att de kallas för de fem stora beror på att just de här djuren ansågs vara de farligaste som man kunde jaga i Afrika. Idag får man inte jaga dessa längre, men tyvärr pågår det fortfarande tjuvjakt i olika delar av Afrika.

Med oss på vår tur hade vi en helt fantastiskt duktig guide som heter Liaan, och vi konstaterade ganska snart att det som han inte vet om djuren i Afrika är inte värt att veta. Här kommer en del bilder från vår dag i reservatet.

Struts Strutsarna är ganska vanliga och vi har sett ganska många under den gångna veckan.
De svarta är hanar och de bruna är således honorna.

Sabelantilop
Sabelantilopen är lite av savannens primadonna. Den är väldigt kräsen när det kommer till mat, den äter nämligen endast en sorts gräs, medan vissa antiloper äter i princip vad som helst som ser ut som gräs. Antiloper fanns det hur många som helst av på naturreservatet, men jag väljer att inte lägga upp bilder på alla dessa antiloper. Något måste ni ju få upptäcka själva.

Sibirisk tiger
På området fanns det en mindre inhägnad för olika kattdjur som man kunde få se på nära håll, och just de här två krabaterna är sibiriska tigrar. Tigrar finns vanligtvis inte i Afrika, utan endast i Asien, men här hjälper de till att föda upp några tigrar för att sprida på generna och på så sätt minska risken för inavel bland de vilda tigrarna. Man fick gå in till både tiger- och lejonungar och klappa dem, på egen risk bör kanske tilläggas. Vi valde att skriva på pappret och gå in till dem. Både jag och min fru märkte ganska snart att det verkligen handlar om vilda djur, för vi blev båda bitna i armen. Strax därefter ville även en liten lejonunge vara med och leka och satte en liten klo i ryggen på mig. Allt är dock ok med oss, och det är ju tur att vi hann förnya stelkrampssprutan innan vi åkte till Sydafrika.

Tigersnacks
Så här kan det se ut om en tiger känner för att smaka lite på din arm, som tur var gick det inte så djupt. Vår guide sa att han aldrig varit med om att de bitit någon förr, men vi ska ju komma ihåg att det faktiskt är vilda djur och inga små tamkatter.

Vit lejonunge
Den här ungen är ett vitt lejon, vita lejon är inte albinolejon utan lejon som helt enkelt har en vitare päls än andra lejon.
Det var förövrigt den här rackaren som satte sin klo i min rygg.

Simba
Efter vårt nära möte med tigrarna och det vita lejonet valde vi även att gå in till två andra lejonungarna. Det var en hona och en hane som var 6 respektive 5 månader gamla. Hanen, som jag klappar här, var den lugnare av dem, och vi lät den lilla honan vara i fred. Vi ville ju inte riskera ett bett till.

Lejonhjärta
Ute i reservatet fanns både vita och vanliga lejon, den här hanen är ett vitt lejon.

Matdags
Vi kom precis i rätt tid för att se lejonen äta, de fick en halv häst till lunch den här dagen. Det såg ganska brutalt ut då de hoppade upp på flaket och högg tag i hästen och drog ner den på marken. Här skulle jag definitivt inte vilja kliva ur bilen. Jag filmade även det här kalaset, men jag har inte hunnit kolla igenom filmen, så jag lägger kanske upp den vid ett annat tillfälle.

Elandantilop
Elandantilopen är en av de större antiloperna som finns, och de kan komma upp till en mankhöjd på 1,80 meter.

Bergzebra
I det här reservatet fanns det även bergzebror. Det som skiljer dem från stäppzebran är att bergzebrans ränder inte går hela vägen ner till magen, utan de har en vit mage. Zebrornas ränder har flera funktioner, bland annat ligger blodkärlen olika djupt under de svart och vita ränderna. På så sätt kan de reglera sin kroppstemperatur på ett effektivt sätt. Sen förvirrar de även flugor som ser allt i svartvitt. När zebrorna rör på sig kan flugorna inte fokusera på en plats och sätta sig, så om man inte vill ha så många flugor runt sin häst kan man testa med en randig filt på ryggen.

Giraffer
Jag avslutar det här inlägget med en hälsning från girafferna Sunshine och Sunny boy. De är galet långa. Och om någon undrar så fick vi se de fyra av the big five. Dessvärre har vi inte bild på dem alla, geparden höll sig ganska långt bort från vägen när vi körde runt. Men jag lyckades ändå få syn på en gepard innan vår guide gjorde det, vilket man väl ändå kan få känna sig lite stolt över. 😉

Nu ser jag fram emot att komma hem till Finland och ta med vår lilla dotter på vardagsäventyr i skog och mark.

Vi ses i vildmarken!

Annonser

Fjällvandring, kajaker m.m.

Den har varit ganska händelserik på många sätt, och när jag tänker på det friluftsrelaterade så kan nämnas en resa till fjällen och inköp av en kajak. Så småningom kommer jag skriva något om såväl fjällvandring som paddling, men just nu får ni se det här inlägget som lite reklam för vad som komma skall. 😉 Och ännu är sommaren inte slut, så vem vet vad som kommer att hända här näst? Jag hoppas att ni har det bra i sommarvärmen i alla fall. Vi ses i naturen!

Bouldersten

I mitt senaste inlägg skrev jag om bouldering och sen dess har det bland annat inhandlats en crash pad till Hajkbolaget. Sen har vi även påbörjat arbetet med en bouldersten (Egentligen borde man väl inte säga bouldersten då boulder betyder stenblock, men det handlar så klart om en sten att bouldra på). Stenen i fråga ligger på Hummelholmens lägerområde, Nykarleby, där jag har spenderat en hel del tid under de senaste veckorna. Det vi har gjort med stenen är främst att ta bort mossan som växte på den. Efter en del borstande med sopborstar konstaterade vi att det skulle vara enklare med en högtryckstvätt, och tänk så rätt man kan ha ibland. Sen kunde man fortsätta med borstar för att få bort sånt som satt fast i mindre skrevor på stenen. Sen har vi även satt dit några klättergrepp på en sida av stenen som annars skulle vara ganska svårklättrad. Tanken är att det ska komma fler grepp så att man så småningom ska kunna klättra runt hela stenen, men det får vi ta när vi har skaffat fler grepp.

Boulder

Så här ser det i alla fall ut med de grepp vi hade för tillfället, men tanken är alltså att det ska komma några till runt stenen. Det  finns dock en sida som redan har många naturliga grepp, så den sidan av stenen får vara som den är. Om man klättrar på klätterväggar inomhus kan man se många olika färger på greppen, och då brukar man även kunna följa en viss färg för att klättra en särskild led. Detta gör att man kan få olika svårighetsgrader på klättringen. Vi har i dagsläget inga färgade grepp på stenen, så om man tycker att det blir för lätt får man istället bestämma sig för att inte använda sig av alla de grepp som finns.

Bouldersten

 

Det bör kanske tilläggas att om man hittar en sten som man vill klättra på, bör man kolla med markägare om det är ok att man klättrar där och även om det är ok att ta bort mossa från stenen. Och man börjar kanske inte sätta upp klättergrepp på stenar ute i skogen. Med den här stenen är dock tanken att man ska kunna testa på bouldering när man är på läger på området.

Kanske vi ses på en sten nära dig i sommar? Men kom ihåg att kolla hur du kan ta dig ner innan du klättrar upp på en sten.

 

 

Bouldering

I mitt förra inlägg nämnde jag att jag deltar i en boulderingkurs, och igår var jag alltså till Bennäs och klättrade igen. De har ett par konstgjorda block som man klättrar på där istället för riktiga stenar (eng. boulder).

Så här gör man...

Bouldering är en form av klättring på låg höjd och utan rep. Den utrustning som används är klätterskor och en crash pad, vilket är en slags madrass som man lägger på marken under sig när man klättrar. Förutom en crash pad är det bra att ha med en kompis som står bakom och som kan hjälpa till att dämpa fallet om man skulle falla ner. På bilden nedan ser man en person som står med händerna bakom den som klättrar.

IMG_1388

Tanken med bouldering är att man ska lösa problem, och klätterleder inom bouldering kallas just för problem. Problemet behöver inte betyda att man ska ta sig upp på toppen av en sten eller klippa, utan det kan lika gärna vara att klättra runt en stor sten. Många gånger startar man sittande och börjar alltså klättra från marknivå.

Det finns precis som inom allt annat en hel del teknik och annat som man kan lära sig, men det ska jag inte gå in på här då jag själv är en nybörjare. Om man vill lära sig mer kan man kolla på bland annat SLOUPPI som är en finsk sida (men mycket är på engelska) om bouldering och klättring. Skulle man vara intresserad av att bygga en egen vägg kan man istället kolla på moonclimbing som är en engelsk sida. Om man vill hitta så kallade förare, vilket är beskrivningar på leder, kan man ta en titt på 27crags och få fram kartor och bilder på stenar som andra har klättrat på tidigare. Det finns även olika graderingssystem för bouldering, dels ett europeiskt och dels ett amerikanskt. I Finland används det europeiska och skalan går från 4 upp till 9a (4, 4+, 5, 5+, 6a, 6a+, 6b, 6b+, 6c osv). Fråga mig inte varför man har graderat det på detta sätt, men 4 är i alla fall lättast och 9a är världens svåraste leder. Den amerikanska skalan går istället från V0 till V16.

Bouldering

Jag har tidigare klättrat lite på inomhusväggar och några gånger utomhus, men i år är första gången som jag på riktigt har provat på bouldering, och jag kan inte säga annat än att det är jätteroligt. Jag vill tacka Caj Fors-Klingenberg som höll i kursen och delade med sig av tips och erfarenheter.

Nästa gång jag ser en stor sten ska jag försöka hitta olika problem att lösa. Och jag föreslår att du gör detsamma, men kom ihåg att först fundera på hur du tar dig ner från stenen.

Hajk och vardagsäventyr

Förra veckan var Hajkbolaget ute på hajk med en ny klass från FKF i Vasa. Vi hade tidigare i vår varit till skolan och haft en lektion där vi gick igenom lite grunder i friluftsliv och vad man bör ha med sig när man ska på hajk. Det verkar som om de faktiskt lyssnade på oss, för de hade i stort sett med det som vi hade pratat om. Att någon glömmer en kåsa eller liknande är ju inte så farligt, man kan ju alltid låna av en kompis.

SAMSUNG

Under hajken fick deltagarna bland annat lära sig hur man bygger vindskydd, lagar mat på ett stormkök, gör upp eld med eldstål och lite om hur man orienterar sig i skogen. I höst fortsätter vi med samma grupp, men då ska vi ut och paddla med dem istället.

Naturkonst

I början av den här veckan hade vi också förmånen att få ta med en grupp på vardagsäventyr ut i skog och mark, närmare bestämt en eftisgrupp med ledare, och tillsammans var de närmare 50 personer. Vi hade avtalat att de skulle komma med buss till Lillsand i Fäboda strax utanför Jakobstad. Sen tog vi med dem på en liten vandring genom skogen till Storsand i Fäboda, där bussen hämtade dem efter ett par timmar. På vandringen fick de ta sig över en bäck med hjälp av en A-bro och sen fick de testa att gå på en slackline. Under vandringen hade de även fått några uppdrag som gick ut på att söka efter olika saker i skogen som de sedan skulle visa upp vid slutstationen där de även bjöds på korv. Vi fick positiv respons av både barn och ledare, vilket gör det ännu roligare att ta med olika grupper på vardagsäventyr.

Redan ikväll ska ju ut på ett nytt vardagsäventyr, jag deltar nämligen i en introduktionskurs i bouldering. Bouldering är klättring på lägre höjder utan rep och selar. Det handlar oftast om flyttblock och mindre klippor på några meter som man klättrar på, men jag kan göra ett nytt inlägg om bouldering så småningom.

Simma lugnt!

Vardagslyx

Igår hade jag en ledig dag och några timmar på eftermiddagen spenderades framför en eld i skogen. Tänk vilken vardagslyx att kunna ge sig ut i skog och mark för att bara sitta vid en eld och njuta av att vara ute. Helt fantastiskt!

Att vi hade med oss grillkorv gjorde ju inte saken sämre. Det behövs tillfällen som det här för att få lite extra energi i vardagen, en pratstund vid en eld i skogen tror jag att alla skulle må bra av ibland. Så hör gärna av er om ni har behov av att komma ut i det fria någon gång.

Min svärfar och jag har påbörjat ett litet projekt med att besöka olika vindskydd och stugor ute i skogarna och det här var ett sånt tillfälle. Vi brukar ta med lite ved och korv och sitta vid elden och fundera på allt möjligt.

Som ni kanske har märkt så har jag inte skrivit här på ett tag, men det har helt enkelt varit så mycket annat som har tagit min tid. Men vi har några uppdrag på gång med Hajkbolaget i maj, så jag kommer troligtvis att skriva något om det så småningom. Vi hade även en vinterhajk i januari, och just den natten råkade vi få den kallaste natten på hela vintern. Men eleverna som var med höll humöret uppe och de klarade sig bra trots kölden.

Ha det gott och kom ihåg att unna dig lite vardagslyx ibland!

Gott nytt uteår!

I drömmarnas land

Ett gott nytt uteår fyllt med många vardagsäventyr önskar jag er alla!

 

En dag på jobbet

I församlingen där jag arbetar finns det tre dagklubbar som samlar barn i åldern 3-5 år några gånger i veckan. Och när det för några veckor sen var dags för Fars dag, fick självklart papporna till dagklubbsbarnen en gåva. I år var gåvan en pappa-barnkväll. Jag fick uppdraget att ordna programmet för denna kväll, och jag valde att ta med hela gänget på en tur till skogen.

I onsdags var det dags att ge sig ut och papporna skulle få sin gåva. Själv var jag ute redan på eftermiddagen och förberedde en reflexbana med några små uppgifter längs vägen. När klockan blev 18:00 hade 35 pappor samlats med sina barn, så vi var omkring 70 personer allt som allt. När alla var avbockade från listan satte vi oss i bilarna och en lång karavan drog iväg mot vår startplats i skogen. Väl framme och när alla var ute ur bilarna tändes ficklamporna och barnen fick leda sina pappor längs reflexbanan.  Längs vägen fick de gå på lina och klura på några små uppgifter innan de kom fram till scouternas (PnKB) grillkåta. När alla hade tagit sig igenom banan blev det diplomutdelning till alla pappor och barn, och sen fortsatte kvällen med att grilla korv.

Det var många glada pappor och barn som senare begav sig hemåt. Jag måste dock erkänna att vi tappade två bilar på väg ut till skogen. När vi skulle svänga in på en grusväg möttes vi av ett tiotal bilar som övade mörkerkörning med en bilskola. Detta gjorde det hela lite förvirrat och ett par bilar som skulle med oss ställde sig längst bak i kön av bilskolebilar, vilket innebar att de inte kom med hela vägen fram till den plats dit vi skulle. Detta misstag upptäcktes dessvärre först när alla andra hade tagit sig fram till grillkåtan och när vi där delade ut diplomen. Då blev det nämligen ett par diplom kvar i högen. 😦

Trots detta missöde blev det ett riktigt vardagsäventyr för alla pappor och barn som tog sig igenom banan. När de sista begav sig hemåt frågade en liten pojke om vi skulle göra om det här snart, och det tar jag som ett gott betyg för kvällen.

Ja, så här kan en dag på jobbet se ut för mig.

Kanothajk

I slutet av förra veckan var det åter dags att ta med några elever från FKF (Fria Kristliga Folkhögskolan) på en hajk. Den här gången gav vi oss iväg i kanoter med start och mål vid Vassor lägergård. Vi hade väntat oss tio personer, men det visade sig inte vara fler än sju, vilket innebar att min kollega fick sätta sig i en kanot tillsammans med en av eleverna. Vilket i sin tur innebar att jag fick paddla min kanot själv. Men det gick riktigt bra att paddla själv efter att vi hade lastat all mat och en del annat i den främre delen i min kanot.

Kanothajk FKF

Även om alla elever inte var vana paddlare så hade alla åtminstone suttit i en kanot tidigare, vilket alltid är ett plus när man ska ge sig ut med en grupp. När vi hade fått i alla kanoter i vattnet började vi med lite följa John genom vassen för att se att alla kunde hantera kanoterna. Sen begav vi oss ut på fjärden med sikte på Kuni och det vattendrag som rinner ut där. Därifrån paddlade vi tills vi kom till en förgrening av Kyro älv, för att senare komma ut till själva älven. Strax efter att vi kommit ut till älven stannade vi och tog upp kanoterna för natten. När alla kanoter var uppe ur vattnet var det dags att bygga ett vindskydd och påbörja matlagningen.

Kanothajk FKF2

På menyn för dagen stod omelett med bacon, champinjoner och lök. Alla ville dock inte ha omelett, så en del valde att helt enkelt steka ett par ägg och lite bacon istället för att blanda ihop allting. Till efterrätt gjorde vi chokladmousse, vilket åtminstone jag och Micki tyckte om. När vi sa att det skulle bli chokladmousse var det en av eleverna som frågade om vi hade pulver med. Pulver?!? Hmpf! Nej, vi hade självklart choklad av bästa kvalité, Fazer 70%, som skulle smältas i vattenbad och grädde som skulle vispas. Det är kanske inte så vanligt med vattenbad på ett stormkök, men jag gjorde så att jag la lite vatten i den större kastrullen och sen satte jag en tång (grip, griptång, tage… kärt barn har många namn) i kanten och sen satte jag den mindre kastrullen med chokladen i den större. På så sätt ligger den mindre kastruller inte direkt på botten av den större, vilket även innebär mindre risk att bränna chokladen. Sen blandades den smälta chokladen med den vispade grädden. Gott!

När allt var diskat och klart var det dags att krypa ner i sovsäckarna. Eleverna sov i vindskyddet medan Micki och jag valde att sova under bar himmel. Det var en fin stjärnklar kväll, men när jag vaknade till framåt femtiden på morgonen var mulet och jag kände regnet mot ansiktet. Det var faktiskt riktigt uppfriskande. Jag somnade om och steg upp närmare kl.8:00 och en stund senare väckte vi eleverna och satte igång med frukosten som bestod av stekt ägg och bacon.

Kanothajk FKF3

När allt var uppätet och diskat satte vi kanoterna i vattnet igen och begav tillbaka mot lägergården, den här gången följde vi Kyro älv och paddlingen tog knappt två timmar. Väl framme vid lägergården väntade skolans rektor för att ta med sig eleverna tillbaks till Vasa. Nu var vår kanothajk över och ingen hade hamnat i vattnet, det måste väl ändå ge ett ganska bra betyg? Vi ser redan fram emot att få ta med dem ut på nästa hajk, men det blir först i januari när snön har kommit.

Simma lugnt!

PnKB 30 år

Egentligen var det redan tidigare i år som scoutkåren Pedersörenejdens KorsBärare r.f. fyllde 30 år, men det firades först i helgen. Drygt 70 personer var med och firade, och bland de som kom fanns såväl äldre som yngre, både nu aktiva och gamla gamyler. En av kårens grundare fanns även på plats och delade med sig av några minnen från tiden då det begav sig. Det var flera scouter från olika generationer som delade med sig av minnen från hajker, läger och mycket annat som har hänt genom åren. Några av gamylerna berättade om när de byggde kårens grillkåta, och några av de nu aktiva scouterna berättade i sin tur vilket arbete de har lagt på att rusta upp grillkåtan och dess omgivning nu i sommar. Firandet hölls först i Kyrkostrands församlingshem och senare även ute i skogen för de som ville vara med på en hajk vid kårens grillkåta.

Patrullflaggor
Patrullflaggor från förr och nu.
Uffe Axell
Uffe Axell, en av de som lade grunden till PnKB.
Lägerbålssånger
Lägerbålssånger med rörelser är ett måste på ett scoutkalas!
IMG_0173

Det fanns mycket smått och gott att äta.

Post Navigation