experitur

om vardagsäventyr och andra upplevelser

Archive for the category “Uncategorized”

Mitt livs vardagsäventyr…

För tillfället befinner jag mig i Sydafrika tillsammans med min fru och vår dotter. Om jag hade skrivit det här inlägget igår hade jag endast kunnat säga tillsammans med min fru, för det var idag som vi blev föräldrar till en liten tjej på 1 år. Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om vår adoptionsresa (om man är intresserad finns det på en annan blogg), även om det är anledningen till att vi är i Sydafrika. Jag tänkte istället skriva om ett äventyr som vi var med om för någon dag sen, ett typiskt afrikanskt äventyr skulle man kunna säga. Även känt som safari. För att få uppleva detta begav vi oss av till ett naturreservat väster om Johannesburg som hette Rhino and lion park. Där finns fyra av ”The big five”, nämligen lejon, leopard, noshörning och afrikansk buffel. Elefanten är den femte stora, men den fanns inte i det här reservatet. Anledningen till att de kallas för de fem stora beror på att just de här djuren ansågs vara de farligaste som man kunde jaga i Afrika. Idag får man inte jaga dessa längre, men tyvärr pågår det fortfarande tjuvjakt i olika delar av Afrika.

Med oss på vår tur hade vi en helt fantastiskt duktig guide som heter Liaan, och vi konstaterade ganska snart att det som han inte vet om djuren i Afrika är inte värt att veta. Här kommer en del bilder från vår dag i reservatet.

Struts Strutsarna är ganska vanliga och vi har sett ganska många under den gångna veckan.
De svarta är hanar och de bruna är således honorna.

Sabelantilop
Sabelantilopen är lite av savannens primadonna. Den är väldigt kräsen när det kommer till mat, den äter nämligen endast en sorts gräs, medan vissa antiloper äter i princip vad som helst som ser ut som gräs. Antiloper fanns det hur många som helst av på naturreservatet, men jag väljer att inte lägga upp bilder på alla dessa antiloper. Något måste ni ju få upptäcka själva.

Sibirisk tiger
På området fanns det en mindre inhägnad för olika kattdjur som man kunde få se på nära håll, och just de här två krabaterna är sibiriska tigrar. Tigrar finns vanligtvis inte i Afrika, utan endast i Asien, men här hjälper de till att föda upp några tigrar för att sprida på generna och på så sätt minska risken för inavel bland de vilda tigrarna. Man fick gå in till både tiger- och lejonungar och klappa dem, på egen risk bör kanske tilläggas. Vi valde att skriva på pappret och gå in till dem. Både jag och min fru märkte ganska snart att det verkligen handlar om vilda djur, för vi blev båda bitna i armen. Strax därefter ville även en liten lejonunge vara med och leka och satte en liten klo i ryggen på mig. Allt är dock ok med oss, och det är ju tur att vi hann förnya stelkrampssprutan innan vi åkte till Sydafrika.

Tigersnacks
Så här kan det se ut om en tiger känner för att smaka lite på din arm, som tur var gick det inte så djupt. Vår guide sa att han aldrig varit med om att de bitit någon förr, men vi ska ju komma ihåg att det faktiskt är vilda djur och inga små tamkatter.

Vit lejonunge
Den här ungen är ett vitt lejon, vita lejon är inte albinolejon utan lejon som helt enkelt har en vitare päls än andra lejon.
Det var förövrigt den här rackaren som satte sin klo i min rygg.

Simba
Efter vårt nära möte med tigrarna och det vita lejonet valde vi även att gå in till två andra lejonungarna. Det var en hona och en hane som var 6 respektive 5 månader gamla. Hanen, som jag klappar här, var den lugnare av dem, och vi lät den lilla honan vara i fred. Vi ville ju inte riskera ett bett till.

Lejonhjärta
Ute i reservatet fanns både vita och vanliga lejon, den här hanen är ett vitt lejon.

Matdags
Vi kom precis i rätt tid för att se lejonen äta, de fick en halv häst till lunch den här dagen. Det såg ganska brutalt ut då de hoppade upp på flaket och högg tag i hästen och drog ner den på marken. Här skulle jag definitivt inte vilja kliva ur bilen. Jag filmade även det här kalaset, men jag har inte hunnit kolla igenom filmen, så jag lägger kanske upp den vid ett annat tillfälle.

Elandantilop
Elandantilopen är en av de större antiloperna som finns, och de kan komma upp till en mankhöjd på 1,80 meter.

Bergzebra
I det här reservatet fanns det även bergzebror. Det som skiljer dem från stäppzebran är att bergzebrans ränder inte går hela vägen ner till magen, utan de har en vit mage. Zebrornas ränder har flera funktioner, bland annat ligger blodkärlen olika djupt under de svart och vita ränderna. På så sätt kan de reglera sin kroppstemperatur på ett effektivt sätt. Sen förvirrar de även flugor som ser allt i svartvitt. När zebrorna rör på sig kan flugorna inte fokusera på en plats och sätta sig, så om man inte vill ha så många flugor runt sin häst kan man testa med en randig filt på ryggen.

Giraffer
Jag avslutar det här inlägget med en hälsning från girafferna Sunshine och Sunny boy. De är galet långa. Och om någon undrar så fick vi se de fyra av the big five. Dessvärre har vi inte bild på dem alla, geparden höll sig ganska långt bort från vägen när vi körde runt. Men jag lyckades ändå få syn på en gepard innan vår guide gjorde det, vilket man väl ändå kan få känna sig lite stolt över. 😉

Nu ser jag fram emot att komma hem till Finland och ta med vår lilla dotter på vardagsäventyr i skog och mark.

Vi ses i vildmarken!

Annonser

Länge sen sist

Nu har det nästa gått en månad sen jag skrev något senast, men det betyder ju inte att jag inte har gjort något på en månad. Snarare tvärtom. Det har ju varit semestertider och sen har jag även hunnit med att jobba på ett par läger, och sist men absolut inte minst så har jag och frun varit engagerade i Humlefestivalen som pågick 9-11.8.

När festivalen var slut och vi hade städat upp på området tog de flesta sitt pick och pack och drog hemåt för att sova ut. Själv hade jag besök från Sverige och istället för att åka hem och sova så drog ut på äventyr på söndagskvällen när vi var lagom trötta efter helgens festival. Äventyret blev en repris av fjolårets kanotutfärd, enda skillnaden var att vi gav oss iväg något senare på kvällen. Klockan har hunnit närma sig 23:00 när vi la i kanoten i vattnet och paddlade iväg. Men det gjorde absolut ingenting, för vattnet låg spegelblankt och det var otroligt vackert med de sista solstrålarna för dagen.

När vi kom fram till den lilla ön där vi skulle tillbringa natten hade det börjat blåsa lite grann. För paddlandet var det inga problem med lite vind, men när vi väl gjorde upp en eld vid vindskyddet blåste röken rakt in i vindskyddet. Det är förvisso en vacker utsikt över sjön från vindskyddet, men med tanke på vind så borde ett sådant vindskydd vara vänt bort från sjön. När vi hade grillat lite korv lät vi glöden slockna så att vi kunde lägga oss och sova. Med tanke på att vi hade haft fullt dagarna innan var det inga som helst problem med att somna den natten.

God morgon!

När vi vaknade upp på morgonen var vattnet lika spegelblankt som på kvällen innan. Det var en fantastisk morgon och vi paddlade inte hemåt förrän efter lunch. Då hade vi dessutom hunnit med att simma lite. Äventyret avslutades med ett välbehövligt bastubad för att tvätta bort all röklukt.

Aktiv bloggare?

Vi hade ett par gäster från Sverige hos oss förra veckan. Vi kom in på det här med bloggar och då fick jag höra att man borde skriva minst sex inlägg om dagen för att vara en aktiv bloggare. Själv har jag kanske kommit upp i maximalt två eller tre inlägg på en månad. Jag skulle ändå vilja kalla mig en aktiv bloggare, även om jag inte är så aktiv med själva bloggandet så är jag ändå aktiv med mycket annat. Även om den här bloggen ska handla om mina vardagsäventyr och friluftsupplevelser så är jag faktiskt hellre ute och gör saker i naturen än att sitta inne och skriva om dem. Så tyvärr tror jag inte att mina inlägg kommer öka särskilt mycket, utan de kommer när de kommer. Nu ska jag sluta skriva och ge mig ut istället!

Ta det lugnt

För ungefär två veckor sen hade jag en konstig känsla i halsen, nästan som om jag hade satt något i halsen. Utöver känslan i halsen kändes det även som ett tryck över bröstet. Jag sökte läkarvård och fick veta att jag hade en hjärtmuskelinflammation.

Hur hade det gått till undrade jag då. Jag har förstått att det oftast brukar komma om man har tränat i samband med en förkylning, men min senaste förkylning hade jag i januari, så det kändes inte så troligt att den skulle ha nåt med det här att göra. Nåja, det var ju bara att gilla läget och försöka vila. För det var det läkaren sa till mig, att jag ska ta det lugnt och vila. I en månad! Det innebär att jag inte ska höja pulsen allt för mycket under en månads tid. Jag måste erkänna att det känns lite frustrerande att inte få ge sig ut när det är klarblå himmel, sol och ett helt underbart vårvinterväder. Det var den vintern, inga fler snösko- eller skidturer för mig nu. Men det är väl bäst att lyssna till kroppen och ta det lugnt ett tag.

I drömmarnas land

Jag får väl drömma mig bort till vårens och sommarens äventyr istället. Det är kanske dags att börja planera för en fjällvandring igen. Kanske nån klassiker som Abisko eller Sylarna? Eller varför inte prova några nya stigar och åka nånstans dit man inte varit tidigare, kanske Sarek eller varför inte den finska vildmarken? Det tåls att tänkas på. Jag får väl ta fram kartorna till att börja med. Sen får vi se vad det blir till.

Post Navigation