experitur

om vardagsäventyr och andra upplevelser

Archive for the category “I skog och mark”

Hajk och vardagsäventyr

Förra veckan var Hajkbolaget ute på hajk med en ny klass från FKF i Vasa. Vi hade tidigare i vår varit till skolan och haft en lektion där vi gick igenom lite grunder i friluftsliv och vad man bör ha med sig när man ska på hajk. Det verkar som om de faktiskt lyssnade på oss, för de hade i stort sett med det som vi hade pratat om. Att någon glömmer en kåsa eller liknande är ju inte så farligt, man kan ju alltid låna av en kompis.

SAMSUNG

Under hajken fick deltagarna bland annat lära sig hur man bygger vindskydd, lagar mat på ett stormkök, gör upp eld med eldstål och lite om hur man orienterar sig i skogen. I höst fortsätter vi med samma grupp, men då ska vi ut och paddla med dem istället.

Naturkonst

I början av den här veckan hade vi också förmånen att få ta med en grupp på vardagsäventyr ut i skog och mark, närmare bestämt en eftisgrupp med ledare, och tillsammans var de närmare 50 personer. Vi hade avtalat att de skulle komma med buss till Lillsand i Fäboda strax utanför Jakobstad. Sen tog vi med dem på en liten vandring genom skogen till Storsand i Fäboda, där bussen hämtade dem efter ett par timmar. På vandringen fick de ta sig över en bäck med hjälp av en A-bro och sen fick de testa att gå på en slackline. Under vandringen hade de även fått några uppdrag som gick ut på att söka efter olika saker i skogen som de sedan skulle visa upp vid slutstationen där de även bjöds på korv. Vi fick positiv respons av både barn och ledare, vilket gör det ännu roligare att ta med olika grupper på vardagsäventyr.

Redan ikväll ska ju ut på ett nytt vardagsäventyr, jag deltar nämligen i en introduktionskurs i bouldering. Bouldering är klättring på lägre höjder utan rep och selar. Det handlar oftast om flyttblock och mindre klippor på några meter som man klättrar på, men jag kan göra ett nytt inlägg om bouldering så småningom.

Simma lugnt!

Annonser

Vardagslyx

Igår hade jag en ledig dag och några timmar på eftermiddagen spenderades framför en eld i skogen. Tänk vilken vardagslyx att kunna ge sig ut i skog och mark för att bara sitta vid en eld och njuta av att vara ute. Helt fantastiskt!

Att vi hade med oss grillkorv gjorde ju inte saken sämre. Det behövs tillfällen som det här för att få lite extra energi i vardagen, en pratstund vid en eld i skogen tror jag att alla skulle må bra av ibland. Så hör gärna av er om ni har behov av att komma ut i det fria någon gång.

Min svärfar och jag har påbörjat ett litet projekt med att besöka olika vindskydd och stugor ute i skogarna och det här var ett sånt tillfälle. Vi brukar ta med lite ved och korv och sitta vid elden och fundera på allt möjligt.

Som ni kanske har märkt så har jag inte skrivit här på ett tag, men det har helt enkelt varit så mycket annat som har tagit min tid. Men vi har några uppdrag på gång med Hajkbolaget i maj, så jag kommer troligtvis att skriva något om det så småningom. Vi hade även en vinterhajk i januari, och just den natten råkade vi få den kallaste natten på hela vintern. Men eleverna som var med höll humöret uppe och de klarade sig bra trots kölden.

Ha det gott och kom ihåg att unna dig lite vardagslyx ibland!

En dag på jobbet

I församlingen där jag arbetar finns det tre dagklubbar som samlar barn i åldern 3-5 år några gånger i veckan. Och när det för några veckor sen var dags för Fars dag, fick självklart papporna till dagklubbsbarnen en gåva. I år var gåvan en pappa-barnkväll. Jag fick uppdraget att ordna programmet för denna kväll, och jag valde att ta med hela gänget på en tur till skogen.

I onsdags var det dags att ge sig ut och papporna skulle få sin gåva. Själv var jag ute redan på eftermiddagen och förberedde en reflexbana med några små uppgifter längs vägen. När klockan blev 18:00 hade 35 pappor samlats med sina barn, så vi var omkring 70 personer allt som allt. När alla var avbockade från listan satte vi oss i bilarna och en lång karavan drog iväg mot vår startplats i skogen. Väl framme och när alla var ute ur bilarna tändes ficklamporna och barnen fick leda sina pappor längs reflexbanan.  Längs vägen fick de gå på lina och klura på några små uppgifter innan de kom fram till scouternas (PnKB) grillkåta. När alla hade tagit sig igenom banan blev det diplomutdelning till alla pappor och barn, och sen fortsatte kvällen med att grilla korv.

Det var många glada pappor och barn som senare begav sig hemåt. Jag måste dock erkänna att vi tappade två bilar på väg ut till skogen. När vi skulle svänga in på en grusväg möttes vi av ett tiotal bilar som övade mörkerkörning med en bilskola. Detta gjorde det hela lite förvirrat och ett par bilar som skulle med oss ställde sig längst bak i kön av bilskolebilar, vilket innebar att de inte kom med hela vägen fram till den plats dit vi skulle. Detta misstag upptäcktes dessvärre först när alla andra hade tagit sig fram till grillkåtan och när vi där delade ut diplomen. Då blev det nämligen ett par diplom kvar i högen. 😦

Trots detta missöde blev det ett riktigt vardagsäventyr för alla pappor och barn som tog sig igenom banan. När de sista begav sig hemåt frågade en liten pojke om vi skulle göra om det här snart, och det tar jag som ett gott betyg för kvällen.

Ja, så här kan en dag på jobbet se ut för mig.

Kanothajk

I slutet av förra veckan var det åter dags att ta med några elever från FKF (Fria Kristliga Folkhögskolan) på en hajk. Den här gången gav vi oss iväg i kanoter med start och mål vid Vassor lägergård. Vi hade väntat oss tio personer, men det visade sig inte vara fler än sju, vilket innebar att min kollega fick sätta sig i en kanot tillsammans med en av eleverna. Vilket i sin tur innebar att jag fick paddla min kanot själv. Men det gick riktigt bra att paddla själv efter att vi hade lastat all mat och en del annat i den främre delen i min kanot.

Kanothajk FKF

Även om alla elever inte var vana paddlare så hade alla åtminstone suttit i en kanot tidigare, vilket alltid är ett plus när man ska ge sig ut med en grupp. När vi hade fått i alla kanoter i vattnet började vi med lite följa John genom vassen för att se att alla kunde hantera kanoterna. Sen begav vi oss ut på fjärden med sikte på Kuni och det vattendrag som rinner ut där. Därifrån paddlade vi tills vi kom till en förgrening av Kyro älv, för att senare komma ut till själva älven. Strax efter att vi kommit ut till älven stannade vi och tog upp kanoterna för natten. När alla kanoter var uppe ur vattnet var det dags att bygga ett vindskydd och påbörja matlagningen.

Kanothajk FKF2

På menyn för dagen stod omelett med bacon, champinjoner och lök. Alla ville dock inte ha omelett, så en del valde att helt enkelt steka ett par ägg och lite bacon istället för att blanda ihop allting. Till efterrätt gjorde vi chokladmousse, vilket åtminstone jag och Micki tyckte om. När vi sa att det skulle bli chokladmousse var det en av eleverna som frågade om vi hade pulver med. Pulver?!? Hmpf! Nej, vi hade självklart choklad av bästa kvalité, Fazer 70%, som skulle smältas i vattenbad och grädde som skulle vispas. Det är kanske inte så vanligt med vattenbad på ett stormkök, men jag gjorde så att jag la lite vatten i den större kastrullen och sen satte jag en tång (grip, griptång, tage… kärt barn har många namn) i kanten och sen satte jag den mindre kastrullen med chokladen i den större. På så sätt ligger den mindre kastruller inte direkt på botten av den större, vilket även innebär mindre risk att bränna chokladen. Sen blandades den smälta chokladen med den vispade grädden. Gott!

När allt var diskat och klart var det dags att krypa ner i sovsäckarna. Eleverna sov i vindskyddet medan Micki och jag valde att sova under bar himmel. Det var en fin stjärnklar kväll, men när jag vaknade till framåt femtiden på morgonen var mulet och jag kände regnet mot ansiktet. Det var faktiskt riktigt uppfriskande. Jag somnade om och steg upp närmare kl.8:00 och en stund senare väckte vi eleverna och satte igång med frukosten som bestod av stekt ägg och bacon.

Kanothajk FKF3

När allt var uppätet och diskat satte vi kanoterna i vattnet igen och begav tillbaka mot lägergården, den här gången följde vi Kyro älv och paddlingen tog knappt två timmar. Väl framme vid lägergården väntade skolans rektor för att ta med sig eleverna tillbaks till Vasa. Nu var vår kanothajk över och ingen hade hamnat i vattnet, det måste väl ändå ge ett ganska bra betyg? Vi ser redan fram emot att få ta med dem ut på nästa hajk, men det blir först i januari när snön har kommit.

Simma lugnt!

Vinterhajk

Vinterhajk FKF2013Foto: Mikael Ahlskog

I slutet av förra veckan var det dags för en vinterhajk med elever från FKF i Vasa. Vanligtvis är det min svärfar som håller i deras hajker, men p.g.a. sjukdom fick jag och min svåger Micki hoppa in i hans ställe. Vilket vi inte hade något emot. Man tackar ju inte nej till att ge  sig ut i skogen ett par dygn.

På torsdagen var det dags för det första gänget att följa med ut i vildmarken. Deras buss kom strax efter kl.12:00 och vi började då gå mot lägerplatsen. Solen sken och temperaturen var omkring -7ºC, så hajken fick en bra början i alla fall. Väl framme satte vi igång med att få bort snön från de platser där vi skulle lägga upp tält och vindskydd. Även eldplatsen och vägen till ”dasset” skulle skottas fram. När snön väl var borta restes militärtältet och ett vindskydd byggdes upp. Resten av eftermiddagen användes för att hugga ved och ordna med maten.

Framåt kvällen när veden var huggen var det dags att grilla korv, chokladbananer och marshmallows. Kvällen bjöd även på ett vackert månsken och en stjärnklar himmel. Efter några timmar vid lägerelden började de flesta vara trötta och ungdomarna påbörjade nattens eldvaktande. Tack vare kaminen höll de sig varma inne i tältet, men på utsidan hade temperaturen gått ner till -17ºC. Och det märktes när man kröp ner i sovsäcken ute i vindskyddet. Trots vintersäck kände man av kylan. Det var framförallt nästippen som tittade fram och kändes sig aningen köldbiten, men tidvis kände jag även av kylan i tårna. Micki hade också känt av kylan, så han hade tagit på sig ytterligare en sovsäck när han hade varit uppe under natten. Jag hade också en extra sovsäck med i ryggsäcken, men den kom jag dessvärre inte att tänka på under natten.

Efter fredagsmorgonens frukost var det dags att riva tält och vindskydd och återställa ordningen på lägerplatsen. Och innan vi gick mot bussen fick de genomföra det stora vinterhajksprovet, som de alla klarade av utan problem.SAMSUNG

Foto: Mikael Nilsson

Bussen kom med ett nytt gäng som i princip hade samma program som den första gruppen, bortsett från att de inte behövde skotta bort all snö från lägerplatsen förstås. Men de fick också sätta upp tält och vindskydd för att sedan ge sig på vedhögen. Temperaturen steg under fredagen och när det var dags att lägga sig visade termometern endast -4,2ºC, vilket var en enorm skillnad från den tidigare natten. Så den andra natten var en mycket behagligare upplevelse och jag måste säga att jag sov förhållandevis bra den natten.

På lördagsmorgonen var det återigen frukost och dags att riva lägret. Och självklart fick även den här gruppen göra vinterhajksprovet innan de begav sig mot bussen.

Det var roligt att vara på hajk och att träffa de här ungdomarna. Och tack Micki för ett gott samarbete!

Bildbevis

Nu kommer ett bildbevis på att jag faktiskt tog mig ut i skogen för att jaga gran i -23°C. I och för sig syns inte kylan på bilden, men man kan kanske föreställa sig hur kallt det var. Oavsett antalet minusgrader så var det i alla fall en riktigt härlig dag och jag hoppas på fler såna här sköna dagar i vinter.

Årets julgran 2012

Julgransjakt

I fredags begav jag mig ut i skogen tillsammans med svärfar för att jaga gran. Det var en otroligt härlig dag med -23°C och sol. Vi behövde egentligen inte leta särskilt länge innan vi hade hittat ett par fina granar, men som alltid är man ju på jakt efter den perfekta granen och vi fortsatte att gå en bit till för att se hur granarna såg ut längre fram.

Även om jag har lärt mig att man de allra flesta gånger återvänder till den första granen man hittat så hittade jag faktiskt en ännu finare gran längre in i skogen där här gången. Svärfar återvände dock till den första granen som han hade fått syn på och behövde med andra ord inte släpa på en gran över diken och genom buskar och snår.

Tyvärr har jag ingen bild från själva jakten just nu, så ni får nöja er med att se granen som den ser ut där den står i sin vrå.

Julgranen

Nu vill jag önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Inte alltid som man tänkt

Ibland blir saker och ting inte riktigt som planerat, förra veckan blev till exempel inte riktigt som planerat för min del. Jag skrev då om en trerättersmiddag med övernattning i vindskydd som vi hade gett bort som presentkort. Nu regnade det dessvärre en hel del förra veckan, och det gjorde att vi inte riktigt kände för att gå ut i den blöta skogen. Jag har inget emot regn, men när det regnar från första början och prognosen inte säger mycket annat än regn så känns det inte jätteroligt att gå ut. Istället blev det trerätters där hemma och vi bestämde att vi skjuter upp vår hajk till vintern istället.

Några som däremot var ute i regnet var scouterna från PnKB som hade kårläger. Så på fredagen tog jag en sväng ut i skogen och hälsade på dem. Och utan att överdriva kan man säga att det regnade, mycket. Jag var där i ungefär 4 timmar och under den tiden tror jag att det var uppehåll i kanske 15 minuter. Men jag hörde inte en enda scout som klagade på att det skulle vara blött och kallt, utan alla verkade vara på gott humör. Men det var nog ändå tur att det fanns tält med kamin i, så att de kunde värma sig och torka sina kläder och sovsäckar. Dessutom blev det ju faktiskt riktigt fint väder under lördagen. Det hade varit roligt att vara med på hela lägret, men jag får väl försöka få in det i kalendern till nästa år istället.

Att saker och ting inte alltid blir som det är tänkt behöver ju faktiskt inte betyda att det blir dåligt, ibland blir det bara lite annorlunda och ibland blir det faktiskt bättre än det var tänkt. En sak som jag tycker är lite roligt, och som jag  i och för sig inte alls hade tänkt från första början, är att jag har skrivit i tidningen MST (Människa Samtid Tro) som ges ut av Finlands svenska baptistsamfund. Tack vare att en person på tidningen hade varit inne och sett mitt inlägg om fjällvandring här på bloggen så fick jag förfrågan om att skriva något och ha med några bilder i tidningen. Det fick gärna vara något gudsrelaterat om friluftslivet, och det var ju inte så svårt efter en fjällvandring. Det blev dock inte någon jättelång text, istället fick bilderna tala för sig. Jag ska även passa på att tacka min fru för fotografierna.

Trerätters med övernattning

När min frus syster fyllde år gav vi henne ett presentkort på en trerätters middag och övernattning för henne och hennes man. Det var i november ifjol, så snart har det gått ett år och vi har ännu inte fått bjuda dem på en trerätters. Men nu till helgen är det äntligen dags, för då ska vi ta med dem på en hajk. Det är nämligen så att middagen och övernattningen kommer att äga rum ute i skogen. Det blir alltså en friluftsmiddag som är tillredd på stormkök och över öppen eld. Och övernattningen blir självklart i ett vindskydd.

Nu ska jag bara fundera lite mer på det viktigaste, och det är givetvis menyn. Man vill ju inte att de ska bli besvikna när de blir bjudna på middag. Jag har lite olika idéer, men nu ska jag bara försöka få ihop allt till en passande helhet. Som tur är har jag ännu några dagar på mig innan vi beger oss ut i skogen.

Världens bästa lekplats


I gårdagens tidning kunde jag läsa om den norske naturfilosofen Per Ingvar Haukeland som vill få folk att gå ut i naturen, framförallt barnen. Haukeland menar att den moderna människan har tappat närkontakten med naturen och han får medhåll från andra forskare som säger att detta även kan vara en orsak till bland annat koncentrationssvårigheter och samarbetsproblem hos barn.

Men Haukeland har trots allt inte tappat hoppet, utan uppmanar de vuxna att ta med sig barnen på upptäcktsfärd i naturen. Han säger att man kan börja med det enkla, som att gå ut i sin närmiljö, man behöver alltså inte börja i de stora skogarna. Några förslag som han ger är att titta under stenar och se vad man hittar där eller att istället för att följa stigen så följer man bäcken för att se var den kommer ifrån.

Haukeland säger även att det inte finns någon lekplats som är lika spännande och utmanande som skogen, även om lekplatsen skulle vara byggd enligt EU:s normer. Jag kan nog inte annat än att hålla med honom, för lekplatsen har sina bestämda ramar medan skogen ständigt förändras och det finns hur mycket som helst att upptäcka där. När jag själv var liten tyckte jag att skogen bakom huset var den bästa lekplatsen i världen. Det var där vi lekte, byggde kojor, gick på upptäcktsfärd och fick lära oss om naturen på riktigt. I en naturkunskapsbok i skolan kan man förvisso lära sig hur man skiljer på en del växter och hur olika djur ser ut, men ute i skogen kan man lära sig med alla sina sinnen. Det är först ute i naturen som man kan lära sig hur det känns, hur det luktar och hur det faktiskt ser ut på riktigt. Jag antar att det är friluftspedagogen inom mig som talar, men ingen kunskap i världen kan jämföras med erfarenheten av att uppleva något på egen hand.

För något år sedan hörde jag på radion om läkare som hade börjat skriva ut recept på skogspromenader till sina patienter. De hade kommit fram till att promenader, i framförallt lövskog, är lugnande för människor. Jag kan inte tänka mig någon bättre medicin än en skogspromenad, men samtidigt känns det lite tragiskt att folk ska behöva få ett recept för att ta sig ut i skogen. Jag har dessvärre hört att om man har mer än 500 meter från sitt hem till ett naturområde så minskar chansen för att man tar sig ut i naturen. Förr i tiden var naturen en självklar del av livet, men i dagens urbaniserade värld har skogen nästan blivit något som tillhörde det förflutna.

Själv är jag  otroligt glad som har fått växa upp med skogen alldeles intill huset, för jag tror att det har påverkat mig till att än idag trivas så bra ute i skog och mark.

Post Navigation