experitur

om vardagsäventyr och andra upplevelser

Archive for the month “oktober, 2012”

Höst blev till vinter

I torsdags kom den första snön för den här vintern, och jag tycker att det var ganska blandade reaktioner på väderomslaget. En del vill ha kvar hösten medan andra vill att det ska komma mängder av snö med en gång. Själv kan jag tycka att jag hellre har lite snö på marken än att bara ha vatten och lera som den här hösten har bestått av hittills. Förutsatt att det är kallt och snön får ligga kvar, för så fort plusgraderna kommer så kommer även slasket, och det klarar jag mig bra utan.

De senaste dagarna har jag sett många glada barn som har åkt både pulka och skidor, själv avvaktar jag dock något med att plocka fram skidor och snöskor för att se om det kommer mer snö först. Skidor skulle i och för sig säkert funka på vissa ställen, men snöskorna funkar bäst när det är lite mer snö. Men tills mer snö kommer får vi väl ge oss ut på friska promenader i det härliga vintervädret istället. Jag bytte förresten till dubbat på fruns cykel idag, och med vinterdäck på blir det ju inga större problem att ge sig ut på en cykeltur trots snön. Nu är ju inte ett dubbdäck något hundraprocentigt skydd, så en hjälm på huvudet är nog att rekommendera i vilket fall som helst.

Bilden är förövrigt tagen från vår lägenhet, inte direkt någon vildmark, men det är åtminstone några träd mellan huset och vägen.

Vi ses där ute i snön i vinter!

Annonser

Inte alltid som man tänkt

Ibland blir saker och ting inte riktigt som planerat, förra veckan blev till exempel inte riktigt som planerat för min del. Jag skrev då om en trerättersmiddag med övernattning i vindskydd som vi hade gett bort som presentkort. Nu regnade det dessvärre en hel del förra veckan, och det gjorde att vi inte riktigt kände för att gå ut i den blöta skogen. Jag har inget emot regn, men när det regnar från första början och prognosen inte säger mycket annat än regn så känns det inte jätteroligt att gå ut. Istället blev det trerätters där hemma och vi bestämde att vi skjuter upp vår hajk till vintern istället.

Några som däremot var ute i regnet var scouterna från PnKB som hade kårläger. Så på fredagen tog jag en sväng ut i skogen och hälsade på dem. Och utan att överdriva kan man säga att det regnade, mycket. Jag var där i ungefär 4 timmar och under den tiden tror jag att det var uppehåll i kanske 15 minuter. Men jag hörde inte en enda scout som klagade på att det skulle vara blött och kallt, utan alla verkade vara på gott humör. Men det var nog ändå tur att det fanns tält med kamin i, så att de kunde värma sig och torka sina kläder och sovsäckar. Dessutom blev det ju faktiskt riktigt fint väder under lördagen. Det hade varit roligt att vara med på hela lägret, men jag får väl försöka få in det i kalendern till nästa år istället.

Att saker och ting inte alltid blir som det är tänkt behöver ju faktiskt inte betyda att det blir dåligt, ibland blir det bara lite annorlunda och ibland blir det faktiskt bättre än det var tänkt. En sak som jag tycker är lite roligt, och som jag  i och för sig inte alls hade tänkt från första början, är att jag har skrivit i tidningen MST (Människa Samtid Tro) som ges ut av Finlands svenska baptistsamfund. Tack vare att en person på tidningen hade varit inne och sett mitt inlägg om fjällvandring här på bloggen så fick jag förfrågan om att skriva något och ha med några bilder i tidningen. Det fick gärna vara något gudsrelaterat om friluftslivet, och det var ju inte så svårt efter en fjällvandring. Det blev dock inte någon jättelång text, istället fick bilderna tala för sig. Jag ska även passa på att tacka min fru för fotografierna.

Trerätters med övernattning

När min frus syster fyllde år gav vi henne ett presentkort på en trerätters middag och övernattning för henne och hennes man. Det var i november ifjol, så snart har det gått ett år och vi har ännu inte fått bjuda dem på en trerätters. Men nu till helgen är det äntligen dags, för då ska vi ta med dem på en hajk. Det är nämligen så att middagen och övernattningen kommer att äga rum ute i skogen. Det blir alltså en friluftsmiddag som är tillredd på stormkök och över öppen eld. Och övernattningen blir självklart i ett vindskydd.

Nu ska jag bara fundera lite mer på det viktigaste, och det är givetvis menyn. Man vill ju inte att de ska bli besvikna när de blir bjudna på middag. Jag har lite olika idéer, men nu ska jag bara försöka få ihop allt till en passande helhet. Som tur är har jag ännu några dagar på mig innan vi beger oss ut i skogen.

Världens bästa lekplats


I gårdagens tidning kunde jag läsa om den norske naturfilosofen Per Ingvar Haukeland som vill få folk att gå ut i naturen, framförallt barnen. Haukeland menar att den moderna människan har tappat närkontakten med naturen och han får medhåll från andra forskare som säger att detta även kan vara en orsak till bland annat koncentrationssvårigheter och samarbetsproblem hos barn.

Men Haukeland har trots allt inte tappat hoppet, utan uppmanar de vuxna att ta med sig barnen på upptäcktsfärd i naturen. Han säger att man kan börja med det enkla, som att gå ut i sin närmiljö, man behöver alltså inte börja i de stora skogarna. Några förslag som han ger är att titta under stenar och se vad man hittar där eller att istället för att följa stigen så följer man bäcken för att se var den kommer ifrån.

Haukeland säger även att det inte finns någon lekplats som är lika spännande och utmanande som skogen, även om lekplatsen skulle vara byggd enligt EU:s normer. Jag kan nog inte annat än att hålla med honom, för lekplatsen har sina bestämda ramar medan skogen ständigt förändras och det finns hur mycket som helst att upptäcka där. När jag själv var liten tyckte jag att skogen bakom huset var den bästa lekplatsen i världen. Det var där vi lekte, byggde kojor, gick på upptäcktsfärd och fick lära oss om naturen på riktigt. I en naturkunskapsbok i skolan kan man förvisso lära sig hur man skiljer på en del växter och hur olika djur ser ut, men ute i skogen kan man lära sig med alla sina sinnen. Det är först ute i naturen som man kan lära sig hur det känns, hur det luktar och hur det faktiskt ser ut på riktigt. Jag antar att det är friluftspedagogen inom mig som talar, men ingen kunskap i världen kan jämföras med erfarenheten av att uppleva något på egen hand.

För något år sedan hörde jag på radion om läkare som hade börjat skriva ut recept på skogspromenader till sina patienter. De hade kommit fram till att promenader, i framförallt lövskog, är lugnande för människor. Jag kan inte tänka mig någon bättre medicin än en skogspromenad, men samtidigt känns det lite tragiskt att folk ska behöva få ett recept för att ta sig ut i skogen. Jag har dessvärre hört att om man har mer än 500 meter från sitt hem till ett naturområde så minskar chansen för att man tar sig ut i naturen. Förr i tiden var naturen en självklar del av livet, men i dagens urbaniserade värld har skogen nästan blivit något som tillhörde det förflutna.

Själv är jag  otroligt glad som har fått växa upp med skogen alldeles intill huset, för jag tror att det har påverkat mig till att än idag trivas så bra ute i skog och mark.

Post Navigation