experitur

om vardagsäventyr och andra upplevelser

Archive for the month “september, 2012”

En helg med vardagsäventyr

Man skulle kunna säga att den här helgen har gått i skattsökandets tecken. Igår var jag och Magda ute på en tur och loggade då 18 cachar, idag plockade vi dock endast 6 stycken, men 24 cachar på en helg måste väl ändå ses som en helt ok helg. Förutom att vi fick vara ute i det friska och emellanåt blöta höstvädret fick vi även lära oss lite nytt om trakterna här omkring. Geocaching är med andra ord både nyttigt och lärorikt.

Dessutom har vi en liten tävling mot en annan skattletare, och just nu är det först till 150 som gäller. Innan helgen ledde han med 11, nu är det istället vi som leder med 13. Nu har vi bara några kvar till 150, dessvärre börjar det vara så att man måste bege sig allt längre bort från stan för att hitta nya cachar. Men vi ska bli först! Och efter det blir det att ställa in siktet på 200.

Helgen bjöd i alla fall på små vardagsäventyr med allt från skogspromenader till klättring.

Annonser

Gamylgrillning

Igår kväll var det gamylgrillning, eller det var rättare sagt gamylerna som grillade. Gamylerna är vad de vuxna scouterna inom kåren Pedersörenejdens KorsBärare (PnKB) kallar sig. Varför vet jag inte, det får ni fråga någon annan om, men det är namnet som används i alla fall. Hur som helst så har de tidigare endast träffats någon gång per år, men nu har vi alltså dragit igång en något utökad verksamhet.

Den utökade verksamheten består av några träffar per termin, nu i höst ska vi bland annat gå på en höstvandring och klättra på en klättervägg. Och igår inledde vi som sagt terminen med en tur till kårens grillkåta där vi grillade korv. Fast innan vi kom igång med grillandet hade kårchefen ordnat med en överraskning i form av vedbärning och bilbärgning.

Veden hade vi kört ut till skogen för någon vecka sen, men då vi inte kom ända fram till kåtan med bil och släp lastade vi av veden en bit bort, och nu när vi var några extra bärare gick det ganska snabbt och lätt att få allt till kåtan. Bilbärgningen var kanske inte så dramatisk egentligen, det var bara det att det var en hel del lera på ett ställe längs vägen och där ville bilen stanna en stund. Men tack vare de tappra gamylscouterna ordnade sig allting. Och ingen kom till skada, så det måste väl ses som ett väl genomfört uppdrag. Vi tackar för det lilla äventyret!

Ett rent nöje…

Den sista tiden har jag på olika sätt hört och läst om hur mycket skräp det finns ute i naturen. Bland annat skrev min kusin ett inlägg häromdan om att han hade varit på skogspromenad med sin son, och han fyllde ganska snabbt en plastpåse med skräp som han hittade. Själv var jag med och körde ut ved till scouternas grillkåta för någon vecka sen och där hittade vi också en hel del skräp. Det var bland annat tomma saftflaskor, ståltråd och trasiga lyktor som folk hade lämnat efter sig, men det mest underliga fyndet var nog ändå stänkskärmen till en bil, hur den nu hade hamnat mitt ute i skogen. Det är inte direkt så att det finns någon närliggande väg.

Jag förstår inte varför folk är så otroligt lata? Någon har ju trots allt orkat släpa ut skräpet i naturen, troligtvis har förpackningarna även haft något slags innehåll, vilket borde betyda att de inte är lika tunga att ta med sig hem som de var när de hade med dem ut. Inom geocaching finns uttrycket ”Cache in – trash out”, vilket helt enkelt handlar om att när man är ute och söker efter en cache kan man samtidigt ta med sig skräpet som man hittar. Man förenar med andra ord nytta med nöje.

Så snälla människor, kom ihåg att ta med er skräpet hem, annars kan man lika gärna stanna hemma. En ren natur är också en trevlig natur.

Ruskaresa

Nu i helgen var jag på en så kallad ruskaresa. Ruska är ett finskt ord som betyder höstfärger, med andra ord är en ruskaresa en resa som man gör om hösten när det gröna i naturen har börjat skifta till gult, orange och rött. När solen lyser på fjällen ser det nästan ut som om fjällen står i lågor och det är otroligt vackert ute i naturen så här års. I och för sig har hösten inte kommit riktigt så här långt hemma än, men det är på gång här med.

I år, liksom ifjol, gick vår ruskaresa mot norra Sverige och närmare bestämt trakterna kring Abisko och Björkliden. Stugan som vi hyrde i år låg i Björkliden med utsikt över Torneträsk och Lapporten. Det var ju inte helt fel att vakna upp och ha den utsikten när man skulle äta frukost. Men innan vi kom fram till stugan stannade vi till i Abisko för att plocka upp svärfar, som hade varit ute på pilgrimsvandring i en dryg vecka när vi mötte honom.

  Stendalen

Den första dagen sken solen på morgonen och vi bestämde oss för att gå till Trollsjön, som är en liten fjällsjö med Sveriges klaraste vatten och med ett siktdjup på 36 meter, vilket är ända ner till botten. Förutsatt att det är bra väder vill säga. Vädret kan vara ganska växlande här uppe, vilket vi fick erfara då det på vår vandring genom Kärkevagge blev regn och rusk. Kärkevagge eller Geargevággi som det heter på nordsamiska, betyder stendalen och när man går där kan man verkligen förstå varför. Att vandra här är ganska krävande, men det är absolut värt det.

Följande dag gjorde vi till en dag då man fick välja sin egen aktivitet. En i gänget valde att hyra en mountainbike medan vi andra valde att ta en tur till Kratersjön några kilometer från stugan. Vädret var även denna dag ganska varierande, men det var egentligen inget som störde. För man visste ju att man kunde gå till en varm bastu när man kom tillbaka igen.

På resans sista dag gjorde vi lite av varje. En liten vandring längs Abiskojokken, sen en sväng via Silverfallet och ner till Torneträsk och sen passade vi även på att ta några cacher som fanns i området.

När vi tidigt på morgonen satte oss i bilen för att bege oss hemåt fick vi beskåda denna mäktiga himmel.

Lätt som en plätt

En viktig del i att vara ute är matlagningen, och i många år har mitt Trangia-kök varit en trogen följeslagare på mina äventyr. Jag har haft det i kanske 15-16år, och jag räknar helt klart med att ha kvar det i åtminstone lika många år till. Men ibland kan det kännas lite stort, särskilt om man är ensam, men även om man är två personer och bara ska tillreda något mindre. Så under några år har jag nu kollat på mindre kök och i våras hittade jag ett Primuskök för 1-2 personer som verkade vara alldeles lagom för mig.


Köket består av kastrull och stekpanna, samt en brännare som skruvas direkt på gasbehållaren. En nackdelen med köket är att det kan kännas lite ostadigt. Men oavsett kök så vill man ju alltid försöka få en så plan yta som möjligt under. Det finns dessutom små trefötter som man kan sätta under gasbehållaren (som på bilden) för att öka stabiliteten. En annan nackdel är avsaknad av vindskydd, vilket inte gör det så bränsleekonomiskt, särskilt när det blåser ute. Så jag bestämde mig helt enkelt för att tillverka ett eget vindskydd. Efter en stunds funderingar kom jag fram till att den här modellen (som jag förövrigt lånat av svärfar) skulle passa bra till det här köket.


För att få vindskyddet så lätt som möjligt tillverkade jag det i vanligt aluminiumfolie som jag hade hemma i kökslådan. Först ställde jag rullen runt köket för att se hur mycket folie som skulle behövas. Därefter rullade jag ut det på bordet och sen la jag på ytterligare fem lager, så att det slutligen blev sex lager av folien för att få någon stadga i vindskyddet.


Sen satte jag mig vid symaskinen och sydde ihop kanterna. Det första varvet blev ungefär en halvcentimeter ifrån kanten och det andra varvet ytterligare en halvcentimeter in.


Sen var det bara att ställa det upp för att se om det fungerade, och det gjorde det också. När det inte används går det lätt att rulla ihop det. Resultatet blev alltså ett lätt (endast 35 g) men ändå stabilt vindskydd. Jag är nöjd i alla fall!

Scouting för vuxna

Imorgon onsdag 5.9 startar scoutkåren Pedersörenejdens KorsBärare (PnKB) en ny scoutpatrull, och det är en patrull för vuxna. Tanken med det hela är precis som det låter, alltså att vuxna människor ska få ägna sig åt scouting. Alla som är intresserade är välkomna att vara med. Man behöver inte heller ha någon tidigare erfarenhet av scouting utan det är tänkt att vem som helst ska få hänga på.

Den här patrullen ska ha sin egen verksamhet, precis som patrullerna för barn och ungdom, skillnaden är dock att de vuxna inte kommer att träffas en gång i veckan utan snarare en gång i månaden. Vad som kommer att stå på programmet återstår att se, för det ska de intresserade komma fram till när de ses för första gången. Men det är väl högst troligt att det kommer att handla en del om friluftsliv såsom vandring, paddling och exkursioner av olika slag. En och annan knop är heller inte omöjligt att det blir.

Sen kan det även hända att de äldre kan bli en resurspatrull som kan rycka in och hjälpa till vid olika hajker och läger för de yngre scouterna i PnKB.

Låter det intressant? Då tycker jag att du ska komma med på scouting för vuxna. Vi träffas i kårlokalen (Tingshusgatan 29, Jakobstad) på onsdag 5.9 kl.18:00. Titta gärna in på PnKB:s hemsida för att bekanta dig med kåren, du hittar den i länklistan här till höger. ->

Välkommen!

Friluftspedagogen på kanotutfärd

I mitt förra inlägg skrev jag om kanothajken som gjordes för nån vecka sen, och nu tänkte jag fortsätta med att skriva om en liknande utfärd med kanot. Den här gången hade jag dock med mig tre elever som skulle ut på en liten äventyrsdag. Tidigare i våras skrev jag ett inlägg om när jag hade med en hel klass på hajk ute i skogen, det här är liksom fortsättningen på det inlägget, för de som var med ut och paddlade går nämligen i samma klass som de andra. Men nu var de som sagt endast tre stycken och jag föreslog för deras lärare att vi skulle ut och paddla. Förslaget godkändes utan problem och jag började leta efter kanotuthyrningar i Jakobstad med omnejd. Vilket visade sig lättare sagt än gjort. I och för sig finns det uthyrning av kanoter, men med kanot menar uthyrarna då kajaker och inte kanadensare. Men till slut fick jag ett tips om att naturföretaget Essnature i Esse skulle ha kanoter, och de hade faktiskt ganska många kanadensare att hyra ut. De ordnade även med transport av kanoterna, det var bara att säga vart man ville ha dem. Det är så service ska fungera!

Hur som helst så var alltså den tidigare kanothajken inte bara för nöjes skull, utan den utfärden fungerade även som en slags rekognisering inför den utfärd som jag skulle göra med eleverna en vecka senare. Jag kan ju inte annat än konstatera att det var ett bra ställe och att det blev en ganska lämplig längd på paddlingen. Jag kände ju inte till om eleverna hade någon erfarenhet av paddling, och ville därför inte ge mig ut på en allt för lång tur med dem. Det visade sig dock att de alla hade paddlat åtminstone nån gång förut

Själva paddlingen till Furuskär gick utan problem och när vi kom fram till vindskyddet började vi direkt med matlagningen. Den här gången hade jag faktiskt valt bort korven, mest med tanke på att vi hade begränsad tid till matlagningen, så det fick bli pasta med ostsås. Efter en stunds diskussioner och ätande blev det dags för en liten eldskola. De fick samla ihop tändmaterial och tände en liten eld, som vi i och för sig släckte lika snabbt som vi fick det att brinna. Vi skulle ju paddla tillbaka och hade dessvärre inte tid att sitta där vid elden mer än nån minut.

När vi satte oss i kanoterna för att vända hemåt bytte vi plats så att den som tidigare hade suttit fram satte sig där bak och tvärtom. Detta för att alla skulle få prova på att styra kanoten. Dock så gick det lite hit och dit för den ena kanoten och vi gjorde något som jag egentligen inte alls rekommenderar, även om det slutade väl den här gången. Det som gjordes var att de bytte plats i kanoten mitt ute på sjön. Det var nog tur att vi i den andra kanoten la oss bredvid och höll i deras kanot, för annars kunde det ha slutat med ett plask. Men det är klart, vad hade det blivit för en äventyrsdag om det inte hade kommit ett litet äventyr mitt i allt. Trots platsbytet tycker jag att de alla klarade sig riktigt bra med allt ifrån paddling till matlagning och eldning. Jag tackar dem för trevligt sällskap och hoppas att det inte var sista gången de gav sig ut i naturen.

Simma lugnt!

Kanotutfärd

För en vecka sen var jag ute på en liten kanothajk tillsammans med en vän som var på besök hos oss. Redan ifjol när han var här och hälsade på var vi ute och paddlade och började då fundera på om vi i år skulle ge oss ut på en liten utfärd och sova i nåt trevligt vindskydd.

Så nu i sommar började jag studera kartorna för att hitta en bra rutt och ett lämpligt ställe att övernatta på. Jag kom fram till att vi skulle utgå från Plassen i Lepplax och därifrån skulle vi paddla ungefär 3 km norrut till en ö som heter Furuskär där det finns ett vindskydd. Enligt kartan skulle det i alla fall finnas ett vindskydd, för jag hade ju inte varit dit tidigare, så helt säker kunde jag ju inte vara. Men som tur var fanns det ett vindskydd på ön, det fanns till och med en grillplats med bord och bänkar och dessutom ett dass.

Vi startade vår färd från Plassen på torsdagseftermiddagen och efter en timmes paddling i lagom motvind och vågskvalp kom vi fram till platsen som vi inte visste någonting om. Till att börja med kunde vi i alla fall konstatera att vindskyddet låg väl inbäddat i vegetationen, för vi såg det inte förrän vi var ett tiotal meter ifrån. Väl på plats lyfte vi upp kanoten på land och satte direkt igång med eldning och så småningom även med matlagning. Ja, matlagningen ja. Det var tänkt att vi skulle grilla korv där vid brasan, men korven låg visst kvar hemma i kylskåpet. Istället fick det bli pasta med ostsås, vilket i och för sig inte var helt fel det heller. Även om det hade varit gott en korv…

Timmarna gick fort där vid lägerelden och efter många intressanta diskussioner om allt ifrån aluminiums smältpunkt till avsaknad av korv bestämde vi oss för att krypa ner i sovsäckarna. Dagens molniga himmel hade nu suddats ut och istället fick vi somna med en fin stjärnhimmel ovanför oss.

På fredagsmorgonen vaknade vi upp av solens värmande strålar som hade tagit sig upp över trädtopparna på andra sidan sjön. Det var naturens egen väckarklocka som hälsade god morgon! Det är ju sånt här som är så otroligt härligt med att ge sig ut och sova i naturen. På kvällen sitter man vid elden och fascineras över att det kan vara så underhållande med just en eld (vem behöver en TV, egentligen?) och sen när det blir mörkare vet man att ska lägga sig och sova. Man sitter där utan stress och utan klocka, man bara följer dagens rytm och låter naturen visa när det är dags att sova och när det är dags att stiga upp.

När vi så småningom paddlade tillbaka var det stilla vatten och den paddling som dagen innan hade tagit oss en timme tog nu endast 35 minuter, men nu hade vi heller inte några vågor att kämpa emot. Det blev en riktigt trevlig och lyckad utfärd, trots brist på korv.

Post Navigation