experitur

om vardagsäventyr och andra upplevelser

Archive for the category “Fjällen”

Med gud i fjällen

Det här inlägget är egentligen inget nytt, för jag har ju redan i ett tidigare inlägg skrivit om vår ruskaresa, men nu kommer den text som jag hade med i tidningen MST i oktober. Dock utan alla bilder, de kan ni se på om ni tittar på det tidigare inlägget om ruskaresan.

Stendalen

I mitten av september åkte jag på en ruskaresa till fjällen kring Abisko nationalpark i norra Sverige. Ruska och ruskaresa är förövrigt ord som jag aldrig hade hört talas om innan jag för drygt 5 år sedan flyttade till Finland. Men jag har konstaterat att det är väldigt bra ord, för det känns som om ordet ruska säger mer än den svenska översättningen som betyder höstfärger. Upplevelsen av ruskan blir något alldeles extra när man i fjällvärlden blickar ut över dalgångar som av höstfärgerna nästan ser ut att stå i lågor. Att vandra i fjällen är oavsett årstid en fantastisk upplevelse och det gör att man lever i nuet på ett helt annat sätt än där hemma. Efter en stunds vandrande blir kängornas knarrande nästan andaktsfullt och man går på något sätt in i en omedveten meditationsvandring.

Just den här dagen var vi på väg längs Kärkevagge (Stendalen) upp till Trollsjön när det plötsligt dyker upp ett bibelord i huvudet. Bibelordet som jag började meditera över var Psaltaren 23, och egentligen var det bara några verser som gick runt i huvudet. ”Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar… ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg”.

Den stav som jag använde under vandringen var från början en gammal skidstav som jag hittade i början av stigen. De senaste åren har jag kommit underfund med att gångstavar är riktigt bra att ha när man vandrar i fjällen, dessvärre glömdes stavarna hemma den här gången. Därför fick det bli vad jag hittade. Kanske var det Gud som ville ge mig den här staven, som ett sätt att påminna mig om att ”din stav gör mig trygg”. Särskilt när det går brant uppför eller nerför kan man känna tryggheten i staven, uppför kan man få extra kraft för att ta sig upp och nerför kan man sätta staven som ett stöd för att inte falla.

Senare under vandringen började jag även fundera på heliga Birgittas bön ”Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den”. Vi hade ett faktiskt mål med vår vandring, och det var att få se Trollsjön, men likt en pilgrimsvandring påbörjades även en vandring på insidan när vi vandrade där längs stendalen. Vad vill Herren med mig och mitt liv egentligen? Tankarna gick fram och tillbaka tills de plötsligt avbröts av att någon sa något eller av att man kom över ett litet backkrön och blickade ut över landskapet. Vissa tankar kom man tillbaka till under vandringen, medan andra försvann lika snabbt som de kommit. Jag kanske inte fick några tydliga svar på mina tankar och frågor just där och då. Det viktiga var snarare att jag tillät mig själv att leva i nuet och att jag faktiskt lät tankarna komma och gå som de gjorde. Trots att jag gick där tillsammans med andra människor kändes det som om jag ibland var ensam med Gud på fjället.

När man är ute i naturen stannar man upp på ett mer naturligt sätt än om man går omkring i en stadsmiljö. Dels säger kroppen till att det behövs vila för att orka vidare och dels tror jag att Gud säger till oss att stanna upp och njuta av skapelsen emellanåt. Vi behöver förvisso inte åka ända till fjällen för att kunna njuta av skapelsen, självklart räcker det med att ta sig ut i naturen där man bor, men för mig har fjällvärlden fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Där kan jag verkligen släppa alla vardagsbekymmer och bara leva i nuet.

Annonser

Ruskaresa

Nu i helgen var jag på en så kallad ruskaresa. Ruska är ett finskt ord som betyder höstfärger, med andra ord är en ruskaresa en resa som man gör om hösten när det gröna i naturen har börjat skifta till gult, orange och rött. När solen lyser på fjällen ser det nästan ut som om fjällen står i lågor och det är otroligt vackert ute i naturen så här års. I och för sig har hösten inte kommit riktigt så här långt hemma än, men det är på gång här med.

I år, liksom ifjol, gick vår ruskaresa mot norra Sverige och närmare bestämt trakterna kring Abisko och Björkliden. Stugan som vi hyrde i år låg i Björkliden med utsikt över Torneträsk och Lapporten. Det var ju inte helt fel att vakna upp och ha den utsikten när man skulle äta frukost. Men innan vi kom fram till stugan stannade vi till i Abisko för att plocka upp svärfar, som hade varit ute på pilgrimsvandring i en dryg vecka när vi mötte honom.

  Stendalen

Den första dagen sken solen på morgonen och vi bestämde oss för att gå till Trollsjön, som är en liten fjällsjö med Sveriges klaraste vatten och med ett siktdjup på 36 meter, vilket är ända ner till botten. Förutsatt att det är bra väder vill säga. Vädret kan vara ganska växlande här uppe, vilket vi fick erfara då det på vår vandring genom Kärkevagge blev regn och rusk. Kärkevagge eller Geargevággi som det heter på nordsamiska, betyder stendalen och när man går där kan man verkligen förstå varför. Att vandra här är ganska krävande, men det är absolut värt det.

Följande dag gjorde vi till en dag då man fick välja sin egen aktivitet. En i gänget valde att hyra en mountainbike medan vi andra valde att ta en tur till Kratersjön några kilometer från stugan. Vädret var även denna dag ganska varierande, men det var egentligen inget som störde. För man visste ju att man kunde gå till en varm bastu när man kom tillbaka igen.

På resans sista dag gjorde vi lite av varje. En liten vandring längs Abiskojokken, sen en sväng via Silverfallet och ner till Torneträsk och sen passade vi även på att ta några cacher som fanns i området.

När vi tidigt på morgonen satte oss i bilen för att bege oss hemåt fick vi beskåda denna mäktiga himmel.

Post Navigation